Give me blood meow

Frank~

Jag låste upp dörren till lägenheten, och suckade.

Så tyst, så tomt. Vid såna här tillfällen saknade man sina lektioner och störda elever.

Nåja. Några engelskaläxor från treorna var tvungna att rättas.

Jag hade treor, femmor, sjuor och nior i biologi och engelska. Stor skillnad, och svårt att hinna med att planera allt.

Jag tog upp mappen ur väskan och slog mig ner framför TV:n.

Hälften av min halva koncentration på papprerna, resten av den hälften åt TV:n. Resten åt Mikey.

Rektorn hade berättat att Mikey gått med på att byta mentor till mig, och jag blev så glad att jag ville hoppa runt.

Det betydde att han litade på mig, och det förtroendet fick jag inte svika.

Mikey-delen slogs undan av TV:n då det blev spännande.

Dramatik. Tonårsdraman.

… Jaja – man är väll som man är.

Jag log och stängde av apparaten. Tyvärr fast det viktigare saker att göra.

Det slutade med att jag hittat en förpackning Ben & Jerry's Half Baked i frysen, åt direkt ur den med en sked och glodde på Supernatural.

Precis vad jag behövde. Humor, action, övernaturligt... och riktigt god glass.

Treorna dog inte av att få sina läxor rättade en lektion senare.

Nästa dag när jag hade genomgång av det nya kapitlet för treorna, såg jag Mikey utanför klassrummet.

”I think you get it now – do the exorcises on page sixty two in the book. I'll be back soon.”
När de börjat prata och slagit upp böckerna smet jag ut ur klassrummet och stängde dörren. ”Vad tänker du på, Mikey? Har inte du lektion?”
”Du sa åt mig att komma hit”, sa Mikey utan att kolla på mig.

Jag var tyst en stund innan det plingade i huvudet. ”Ja, det sa jag, men du är en och en halvtimme tidig.”

Jag såg förvirringen i Mikey's ögon. ”Jaha...”, sa han.

”Men det är bra att du är här. Kom!”
Jag gick in i klassrummet igen. ”Okej, jag måste störa en stund.”

Helt otroligt hur snabbt klassen tystnade.

”Här är Mikey. Han går i nian.” Jag tog tag i hans arm och drog i honom så att han stod brevid mig. ”Ni får fråga honom om hjälp en stund, för att jag måste verkligen gå på toa.”
Jag klappade Mikey lätt på axeln, och fick en mördande blick innan jag gick ut.

Mikey~

Fan ta Frank.

Jag kollade ut över klassen. ”Ehm... ja...”

”Mickey...?”, sa en liten knatte.

”Mikey”, rättade jag.

”Du heter inte så på riktigt va?”

”Nä. Michael. Men tyvärr dör alla som kallar mig det.”

Det blev dödstyst.

”Skämtade bara”, suckade jag.

”Ehm, jag behöver hjälp...”

Aw, den lilla flickan var skiträdd.

När Frank kom tillbaka var klassen lika högljudd som min klass.

”Bävrar”, sa han, apropå inget. Hela klassen tystnade. ”Det är de med stora framtänder och platt svans va?”

Några skrattade.

”Fortsätt jobba.”

När nioåringarna börjat jobba igen vände sig Frank till mig. ”Hur gick det här då?”
”Bra, tror jag”, svarade jag. ”Särskilt jobbiga var de inte, de jobbade.”
”Till skillnad från en annan klass.” Han flinade och puttade lätt på mig med armbågen.

Jag log svagt tillbaks.

”Du kan stanna här, om du vill. Ska snart köra ut de här eleverna.”

Med de orden försvann han till en elev som räckt upp handen.