Hej. Jag tänkte skriva en text om det här, för det stör mig så otroligt mycket.
Alla har en kompis som ser något fel hos en. Det kan vara antingen ens klädstil, ens musikstil, ens sätt att prata, sånt där. Jag har en kompis som verkar hitta fel med mig vad jag än gör.
Visst, om hon vill förlora mig kan hon ju fortsätta, jag bryr mig egentligen inte, men något som jag stör mig extremt mycket på, av allt hon kan klaga på mig om, det är min musikstil.
Musik är en av de (få) saker som betyder extremt mycket för mig, för vem jag är idag. Jag har alltid gillat musik, och ja, jag skäms kanske lite över att jag avgudade Darin, E.M.D. och Måns Zelmerlöw, men utan dem hade jag kanske inte ändrats något alls heller. Efter femman var man tvungen att byta skola, och jag hittade Panic! at the Disco och Green Day, och de hjälpte mig så mycket genom sexan. Sedan kom Simple Plan, och sen kom en massa andra band. Green Day har varit som vägledare, eller hur man nu ska förklara det, för mig och jag vet ärligt talat inte vad jag hade gjort om jag inte haft dem att lyssna på. Det var ingen i min förra skola som lyssnade på sådant, det visste jag redan, så jag blev faktiskt glatt överraskad när jag vågat säga att jag lyssnade på Green Day för första gången i min nya klass, att det var två vid samma bord som mig som också gillade dem.
Nog om Green Day och vilka hjältar de är.
Musik överhuvudtaget har antagligen räddat livet på mig, eller i alla fall räddat mig från mig själv. Därför kan jag bli rätt defensive när det kommer till musik.
Min kompis hade inte samma musiksmak som jag. Hon älskade att berätta för mig hur mycket Green Day sög, och ärligt talat trodde jag att hon gjorde det bara för att jag älskade dem så mycket. Gissa vem som lyssnar på dem nu om inte hon?
Jag förstår inte varför hon kritiserar min musikstil om jag lyssnar på t.ex. Jedward eller Ulrik Munther eller Håkan Hellström. Det är tydligen fel, för hon gillar dem inte.
...jaha, menar du då att jag ska leva efter dina regler? Hell no.
Den största anledningen till att jag inte förstår är för att hon lyssnar på flera av mina favoritband nu och är åh så mycket bättre än mig. Hon kan säga till mig att jag är för ful för att få Gerard Way, fast hon inte vet att han säger att alla är vackra. Ska jag tro på hennes skit för att jag inte ens vill ha Gerard på det sättet, när Gerard - som är en av mina största förebilder - säger att alla är vackra? För övrigt vill jag inte ens bli tillsammans med honom, men det skulle väl känna awesome om han erkände att han hade känslor för mig, eller något.
Har hon rätt till att säga allt det här, för att trycka ner mig? Nej.
Låter jag det hon säger fästa sig på mina tankar? Nej. Ja, jag kan sitta och störa mig på det i evigheter, men jag vägrar ta åt mig av hennes skit.
Varför ska man kritisera och trycka ner någon för vad den lyssnar på? Tänk om ett band räddade en persons liv, och så kommer någon och snackar skit om den. HON blir sur om jag ger henne kommentarer, men förstår hon inte hur jag känner då? Uppenbarligen inte.
Så, till er alla där ute; tänk efter en extra gång innan ni börjar snacka om hur dålig något band är, för det kan vara just det bandet som gör att du kan sitta brevid personen du pratar med. Du har ingen aning, och du kan såra och förstöra så otroligt mycket genom bara en sån liten kommentar. Och om du gör det, be om ursäkt och tänk efter ännu mer nästa gång du nämner det bandet eller artisten eller vad det nu kan vara.
Det här gäller allt som har med ens egen personliga smak att göra. Jaha, vad kan du göra åt att jag klär mig som jag gör, till exempel? Dissa mig? Du är inte värd mig i sånt fall. Kommentera hur ful min tröja är? Jag hoppas att du kan se hur lite jag bryr mig. Slänga alla mina kläder i en soptunna? Well fuck you.
Jag stör mig så otroligt mycket på att vissa personer aldrig kan låta bli elaka kommentarer mot andra, men varken kan stå för vad dem sagt eller kan ta kommentarer tillbaks. Ni är så skrattretande att det inte finns.
Till alla som blivit utsatta för det här; skit i de jävlarna. Dissa dem, säg "Well now you lost me, hoppas du hittar någon annan kompis!" eller något. Det är inte värt att stanna, lovar.
(Om bara jag kunde följa mina egna råd vore det ju toppen, men jag har och kan aldrig följa mina egna råd. Eh.)
