One Direction - hur jag tänker

Facebook var fullt av lyckliga tjejer som åkt in till stan för att stå och glo på de söta killarna som är deras idoler. Jag var faktiskt glad för deras skull, även fast jag inte är något stort fan av One Direction.
Som sagt så lyssnar jag inte på dem, har väl hört What Makes You Beautiful ett par tusen gånger och deras andra låtar någongång (och så struntar vi i att jag fangirlade dem ett tag nu) och tycker alla killarna i pojkbandet är söta. DE ÄR HUR SÖTA SOM HELST OKEJ och de verkar snälla och verkar ha roligt för det mesta.
Varför jag är så glad för fansens skull? För att jag vet hur det är när man åker för att se sina idoler - konsert eller inte; är de där så är de. Jag vet hur lycklig man är när man ser dem, att man faktiskt ser dem. Att flera av deras fans är små och sånt spelar ingen roll - har man några personer som betyder mycket för en av någon anledning så är det ju fint. Jag har inte koll på vad de alla har gjort eller deras historia eller något alls, och jag bryr mig inte riktigt heller, men ja.
Anledningen till att jag skriver det här, är för att jag kom på att om jag skulle berätta det här för vissa personer skulle de bli helt... hur ska jag förklara det? De skulle kalla mig Directioner, de skulle säga att de inte ville prata med mig mer just då, och det är bara synd att det är så. Det finns redan så mycket hat här i världen, så varför ska man göra så? Javisst, jag har väl retat folk för att de gillar till exempel Justin Bieber, men det är inte riktigt samma sak. Jag gör det med skämtsam ton, men pratar jag om något sånt här blir det genast att jag är konstig och allt. Tro mig, jag har varit med om det flera gånger.
Det jag inte förstår, det är varför man inte bara låter bli saker man hatar? Man behöver inte prata om dem, man behöver inte klanka ner på andra. Som jag redan skrivit en gång så vet man aldrig hur mycket något betyder för någon - det kanske finns någon Justin Bieber räddat livet på, fastän jag inte förstår det. Tänk om jag skulle komma och jävlas med den personen?
Nej, det finns redan så mycket haters all around. Det är inte bara hatarna som håller på - fansen kan ju vara grönjävligt jobbiga också, men vad förväntar man sig om man snackar skit om något de älskar?
Ugh, det här blev förvirrad och jag vet fortfarande inte riktigt varför jag skrev det här, men nu kliar det som fan i halsen så jag måste hämta en halstablett... *intresseklubben antecknar*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0