Dag 10: Mina mål/framtiden

Jag SKA bli författare. Helst ingen så känd som J.K. Rowling eller Stephanie Meyer, utan helst någon som folk kan känna igen på stan ibland och komma fram till och säga att man gillade dens bok. Det skulle vara roligt. Jag ska ge ut minst en bok, vi får väl hoppas att det blir så.
Nu ska vi vara helt på det klara med att jag ser upp till min mamma otroligt mycket och vet att hon kommer stötta mig hela vägen och allt (förhoppningsvis), men det var en sak hon sa till mig som gjorde mig så irriterad att det inte finns. "Du kommer inte ha tid att sitta och skriva, det kommer aldrig bli bättre. Det kommer inte bli bättre, så du borde egentligen sluta lägga upp saker gratis på internet och börja skriva på en bok nu, om du verkligen vill det." Det var något liknande i alla fall.
Anledningen till att jag lägger upp saker på internet är för att jag prövar mig fram. Jag skriver om olika saker för att se vad jag kan, och för att jag vill ha ÄRLIG RESPONS. Visst, jag kan få respons från mamma och pappa och de kan säga vad de tycker, men de kommer ALDRIG säga att jag är sämst. Jag går främst till mamma för att bolla idéer och så (vilket kanske är ganska dumt eftersom pappa är den som har skrivit klart en bok och skickat in den till ett förlag nu - återkommer till det) och hon har ALDRIG gett mig kritik. ALDRIG. Det är ju kritik jag vill ha!
Och har hon någon gång sagt något liknande till pappa? Inte vad jag har hört. Och han har ju haft tid, fastän han jobbar, sköter saker och ting här hemma och har fyra barn. Så varför skulle jag inte kunna ha det?
JAG TÄNKER INTE GE UPP. Jag SKA ge ut en bok någon gång. Jag SKA nå mina drömmar. Jag skiter i vilka som står bakom mig och stöttar eller vilka som kommer ge mig kommentarer som denna - jag SKA göra det, för det är vad alla jag ser upp till säger, att man inte ska ge upp.
Vadå, vad är det meningen att jag ska göra då? Ska jag ge upp nu, utan att ens veta om det kommer gå eller inte? Man ska inte ge upp förrän man försökt.
Jag kommer aldrig bli som du, och jag hoppas att du vet om det. Vi kan vara hur lika som helst utseendemässigt, men jag kommer aldrigaldrigaldrig bli som du.
Ja, jag har stört mig på den här kommentaren i evigheter nu, och jag ångrar så mycket att jag inte sa någonting av det som fanns i mitt huvud just då. Nu är det för sent att ta upp det igen, men det känns bättre av att ha fått skriva av mig nu.
Nu ska ni komma ihåg att min mamma egentligen är en väldigt klok människa och väldigt snäll och bra - hon hade en lite dålig dag, men ja. Jag stör mig lätt på saker, och det här är en av dem som stört mig mest.
Jag har bestämt mig för att inte ge upp - jag tänker inte ge upp förrän jag försökt. Jag ska sluta störa mig på såna här kommentarer, och börja säga ifrån. Jag måste sluta vara såhär konflikträdd, seriöst.

Det var sista dagen på den här listan! Kanske gör något liknande igen, men vi får väl se.

Precis efter jag skrivit det här inlägget gick jag in på facebook och såg en bild på en kille som skrivit "Att någonting inte skulle gå lyssnar jag inte på. Tro på dig själv. Minus 50 kilo och en ny människa!" Det måste vara ett tecken, eller hur?

Kommentarer
Postat av: Moa

Jag tycker att du gör rätt i att bara köra på lite och skaffa respons utifrån. Konst tar tid, remember ^_^ Jag menar herregud, varken du eller jag är ju ens 20 än - de flesta är inte i närheten av en författarkarriär innan 30. Jag börjar visserligen känna mig lite stressad över att mästerverket aldrig verkar komma, men samtidigt... När man väl har skrivit nåt skitbra som man kanske kan skicka in någonstans, så tror jag att man vet det. Eller åtminstone misstänker. Och då får man ta itu med det då. Kör på magkänslan, det brukar alltid funka bäst ^^ Om ett par år kanske dina verk står på bästsäljarhyllan, vem vet? C:

(wiho PEPTALK :3)

2012-06-15 @ 17:31:38
URL: http://moixa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0