Dag 10: Mina mål/framtiden
Jag SKA bli författare. Helst ingen så känd som J.K. Rowling eller Stephanie Meyer, utan helst någon som folk kan känna igen på stan ibland och komma fram till och säga att man gillade dens bok. Det skulle vara roligt. Jag ska ge ut minst en bok, vi får väl hoppas att det blir så.
Det var sista dagen på den här listan! Kanske gör något liknande igen, men vi får väl se.
Precis efter jag skrivit det här inlägget gick jag in på facebook och såg en bild på en kille som skrivit "Att någonting inte skulle gå lyssnar jag inte på. Tro på dig själv. Minus 50 kilo och en ny människa!" Det måste vara ett tecken, eller hur?
Nu ska vi vara helt på det klara med att jag ser upp till min mamma otroligt mycket och vet att hon kommer stötta mig hela vägen och allt (förhoppningsvis), men det var en sak hon sa till mig som gjorde mig så irriterad att det inte finns. "Du kommer inte ha tid att sitta och skriva, det kommer aldrig bli bättre. Det kommer inte bli bättre, så du borde egentligen sluta lägga upp saker gratis på internet och börja skriva på en bok nu, om du verkligen vill det." Det var något liknande i alla fall.
Anledningen till att jag lägger upp saker på internet är för att jag prövar mig fram. Jag skriver om olika saker för att se vad jag kan, och för att jag vill ha ÄRLIG RESPONS. Visst, jag kan få respons från mamma och pappa och de kan säga vad de tycker, men de kommer ALDRIG säga att jag är sämst. Jag går främst till mamma för att bolla idéer och så (vilket kanske är ganska dumt eftersom pappa är den som har skrivit klart en bok och skickat in den till ett förlag nu - återkommer till det) och hon har ALDRIG gett mig kritik. ALDRIG. Det är ju kritik jag vill ha!
Och har hon någon gång sagt något liknande till pappa? Inte vad jag har hört. Och han har ju haft tid, fastän han jobbar, sköter saker och ting här hemma och har fyra barn. Så varför skulle jag inte kunna ha det?
JAG TÄNKER INTE GE UPP. Jag SKA ge ut en bok någon gång. Jag SKA nå mina drömmar. Jag skiter i vilka som står bakom mig och stöttar eller vilka som kommer ge mig kommentarer som denna - jag SKA göra det, för det är vad alla jag ser upp till säger, att man inte ska ge upp.
Vadå, vad är det meningen att jag ska göra då? Ska jag ge upp nu, utan att ens veta om det kommer gå eller inte? Man ska inte ge upp förrän man försökt.
Jag kommer aldrig bli som du, och jag hoppas att du vet om det. Vi kan vara hur lika som helst utseendemässigt, men jag kommer aldrigaldrigaldrig bli som du.
Ja, jag har stört mig på den här kommentaren i evigheter nu, och jag ångrar så mycket att jag inte sa någonting av det som fanns i mitt huvud just då. Nu är det för sent att ta upp det igen, men det känns bättre av att ha fått skriva av mig nu.
Nu ska ni komma ihåg att min mamma egentligen är en väldigt klok människa och väldigt snäll och bra - hon hade en lite dålig dag, men ja. Jag stör mig lätt på saker, och det här är en av dem som stört mig mest.
Jag har bestämt mig för att inte ge upp - jag tänker inte ge upp förrän jag försökt. Jag ska sluta störa mig på såna här kommentarer, och börja säga ifrån. Jag måste sluta vara såhär konflikträdd, seriöst.
Det var sista dagen på den här listan! Kanske gör något liknande igen, men vi får väl se.
Precis efter jag skrivit det här inlägget gick jag in på facebook och såg en bild på en kille som skrivit "Att någonting inte skulle gå lyssnar jag inte på. Tro på dig själv. Minus 50 kilo och en ny människa!" Det måste vara ett tecken, eller hur?
Dag 9: Inspirationskällor
1) Musik. Musik har alltid och kommer alltid vara en stor inspiration till mig som person och som skrivare. Utan att ha musik som passar till känslorna i det man skriver just då hade jag antagligen inte kommit på hälften så mycket bra saker som kan hända, handlingar, personer och så vidare. Musik är det som får mig att stå ut i skolan när det är jobbigt, det är det som alltid finns där när ingen annan gör det.
2) Filmer/tv-serier. Det bästa jag vet är att sitta och kolla på en film och helt plötsligt få värsta idéerna. Varje gång jag ser en film försöker jag tänka den i bokform - hur skulle man ha kunnat skriva det där, om man inte kunde visa? Ibland önskar jag att jag kunde göra filmer istället för att skriva, men ja... What can I say, I love the challenge.
3) Livet. Det finns bra sidor och det finns dåliga sidor med att leva, att bara finnas. Läs tidningar, kolla på nyheterna och du får veta en massa saker som händer runtom i världen. Mest ganska hemska saker, sånt som man vill veta om, sånt man vill läsa om. När jag har ont i huvudet och skrivkramp brukar jag ibland gå ut och gå, gå till min gamla skola och gunga för att sparka igång kreativiteten, kan man kanske säga. Man kan ta idéer från människor man ser, saker som händer runtom en... yeah, livet och liv är en inspirationskälla.
Egentligen använder jag precis allt som inspiration, allt jag kan hitta, så... men det får väl duga.
2) Filmer/tv-serier. Det bästa jag vet är att sitta och kolla på en film och helt plötsligt få värsta idéerna. Varje gång jag ser en film försöker jag tänka den i bokform - hur skulle man ha kunnat skriva det där, om man inte kunde visa? Ibland önskar jag att jag kunde göra filmer istället för att skriva, men ja... What can I say, I love the challenge.
3) Livet. Det finns bra sidor och det finns dåliga sidor med att leva, att bara finnas. Läs tidningar, kolla på nyheterna och du får veta en massa saker som händer runtom i världen. Mest ganska hemska saker, sånt som man vill veta om, sånt man vill läsa om. När jag har ont i huvudet och skrivkramp brukar jag ibland gå ut och gå, gå till min gamla skola och gunga för att sparka igång kreativiteten, kan man kanske säga. Man kan ta idéer från människor man ser, saker som händer runtom en... yeah, livet och liv är en inspirationskälla.
Egentligen använder jag precis allt som inspiration, allt jag kan hitta, så... men det får väl duga.
Dag 8: Hur jag kommer på vad som ska hända
Åh, det här är inlägget som kommer få mig att verka helt psykstörd.
Jag pratar med mig själv ganska ofta. Yeah, weird fact of the day. Nejmen allvarligt, jag brukar göra det. Ibland låtsas jag att jag kanske är Andy - går som han, pratar som han, ler som han, gör som han. Det är riktigt roligt faktiskt. Då kan jag leva mig in i honom, prata, låtsas att jag går runt med Sebastian eller bara sitter i typ hans rum tillsammans med Sebastian, och så låtsas jag att han svarar, tänker ut vad han skulle kunna svara och sånt.
(Nu tog jag Andy som exempel - jag gör så med alla mina karaktärer...)
Ibland kommer något som en blixt från klar himmel, något som barakänns så sjukt självklart. Vi tar Bleed it out - Kevin. Om han skulle komma dit, vad skulle Andy göra då? Högst antagligen skulle han bli helt fucked up och olik sig själv för några timmar, och om Sebastian var där... vad skulle kunna hända?
Jag sitter och tänker på sånt, hela tiden. Tänker på hur de kan reagera, hur de ska reagera, allting.
Jag sitter och tänker på sånt, hela tiden. Tänker på hur de kan reagera, hur de ska reagera, allting.
Det kan även vara något som någon berättat om, något som hänt mig själv, något liknande som hänt i en bok/film, någon låt som får scener att spelas upp i mitt huvud... you name it, idéerna kommer från lite vartsomhelst.
Dag 7: Hur jag kommer igång
Det hela börjar med en liten idé som sätts i mitt huvud. En liten idé om en karaktär, en liten del av en story. De måste jag skriva ner ganska direkt, annars glömmer jag dem - när jag och Elvira sett Titanic i 3D hade jag fått en idé och glömt bort den tusentals gånger, så jag messade Paprika (för er som inte vet vem han är; min kompis, ok? xD) och skrev ner hela idéen och att han var tvungen att hjälpa mig komma ihåg det. Han fattade ingenting men han skickade den till mig dagen därpå, när jag hade tid att skriva :3
1) Jag vill få den så perfekt som möjligt men hittar inte orden.
Har jag ingen ork är det ingen idé att fortsätta - kastar dokumentet, river ur sidorna, glömmer det. Jag vet om jag har kommit på något som kan bli något eller inte, och tro mig - jag har haft många idéer som jag kastar iväg. Många ni inte ens hört om, mwaa C:
FYI; Jag har ett färdigt inlägg till Dollfaces i en skrivbok precis just nu, och början på ett till, men idag måste jag göra liiite skolarbete. Slutspurten, y'know. Jag är en text på spanska och en svenskauppsats iväg från sommarlov nu!
Efter att jag har fått idéen är det bara att sätta igång att skriva. Om det är en bra idé flyger orden genom mitt huvud till fingertopparna på tangentbordet - eller till pennan, beroende på vart jag är och så - och det går hur bra som helst att få ihop ett första inlägg. Det inlägget lägger jag oftast ut någonstans (här) för att få respons på det, se om det faktiskt är bra och om jag borde satsa på den. Ibland lägger jag den i framtiden, att jag sparar inlägget men skriver på annat som känns viktigare just då.
Ibland när jag fått en idé går det otroligt segt att skriva. Det kan bero på två saker:
1) Jag vill få den så perfekt som möjligt men hittar inte orden.
2) Idéen är inte bra egentligen och jag har ingen ork att skriva på den.
Har jag ingen ork är det ingen idé att fortsätta - kastar dokumentet, river ur sidorna, glömmer det. Jag vet om jag har kommit på något som kan bli något eller inte, och tro mig - jag har haft många idéer som jag kastar iväg. Många ni inte ens hört om, mwaa C:
Men för det mesta kommer jag på idéer som jag själv tycker skulle vara roliga att skriva vidare på/någotjagintekommerihågbarafördet,eh ^^ (jag svär, jag kom ihåg det för några sekunder sen...)
FYI; Jag har ett färdigt inlägg till Dollfaces i en skrivbok precis just nu, och början på ett till, men idag måste jag göra liiite skolarbete. Slutspurten, y'know. Jag är en text på spanska och en svenskauppsats iväg från sommarlov nu!
Dag 6: Hur jag kommer på karaktärer
(Ugh varför skrev jag sånt här VARFÖR)
Andy
Sebastian
Max:
Ugh, this doesn't make sense at all... VARFÖR SKREV JAG UPP DEN HÄR PÅ LISTAN GODDAMMIT
Det blir nog enklare att ta exempel, för det är så olika och hänger alltid, på ett eller annat sätt, men varandra. Alltså man kommer ju på utseende och personlighet, och för mig hänger de alltid ihop.
(Det här will make no sense - för det lät bättre på engelska - och så, det är mer hur jag tänker hur karaktärerna och så...)
Andy
Personlighet: Andy skulle vara den där tuffa killen som är jättemysig och jättesnäll egentligen. Han som säger emot, som inte tar någons skit, som inte är rädd för att säga precis vad han tycker om folk till dem. Den där lite mystiska killen som inte gillar att prata om sig själv, med en ganska hemsk bakgrund. Det var ungefär allt jag visste om Andy just då, när jag skulle komma på honom.
Utseende: Andy skulle sticka ut, skulle inte vara som alla andra. För att sticka ut kan man inte göra en hipster-person, för det finns så många av dem. Jag såg honom framför mig hela tiden, även fast det inte riktigt var han - blek, svart hårt, sjuuukt blåa ögon (lite som Tré Cool's i videon till Basket Case), piercing i läppen och lång. Han skulle älska skjortor (helst rutiga), ha svarta jeans på sig hela tiden, slitna converse, älska nitbälten. Lite emo-aktig, skulle han vara. Jag tänkte på Andy Biersack (sångaren i Black Veil Brides) när jag gjorde Andy - därav hans namn. De båda Andy-sarna påminner lite om varandra, så han är väl modellen till Andy överhuvudtaget.
Sebastian
Personlighet: Han skulle vara svag, både fysiskt och psykiskt, gärna gilla att göra sig själv illa. (Jag vet att jag är en hemskt människa, okej?) Han skulle vara blyg och osäker och rädd för människor - lite som jag är vid vissa tillfällen. Jag ville att han skulle vara den där tysta personen som hellre satt och lyssnade på musik och läste än att sitta vid ett stort bord med folk och prata. Nu när jag tänker på det så är jag och Sebastian väldigt lika, fast jag varken skär mig eller svälter mig själv (även om en tio årig liten kille sa att jag gjorde det och att jag fått vissa personer att bli oroliga genom att inte vilja äta lunch ibland).
Utseende: Jag har alltid sett framför mig att Sebastian har en grå mössa på huvudet, lite tillbakadragen. Typ. Blont rufsigt hår som inte verkar vilja sköta sig - som Harry Potters - blå/grå ögon. Lite sådär gullig som Ulrik Munther är (erkänn: han ÄR sjukt gullig). Egentligen tänkte jag inte på att han kanske inte alls tyckte om att äta, fick idéen från Bell faktiskt (ALL CRED TILL HENNE), så förut tänkte jag mig att han såg lite annorlunda ut - nu har jag en väldigt mycket smalare version av honom NEJ JAG TÄNKTE INTE ATT HAN VAR TJOCK JAG TÄNKTE HONOM SOM NORMAL. Jeans, skjortor för att dölja alla ärren på armarna, också converse på fötterna. Jag tänker även att han har x antal ärr på magen och benen också.
Max:
Personlighet: Jag tänker mig honom lite som Ryden, faktiskt. (För er som vet vem han är - skulle ni säga att det stämmer?) Jättesnäll och gullig, försöker alltid göra sitt bästa för allt och alla, för er som inte vet vem Ryden är. Fast Max har en mycket större saknad inom sig. Livrädd för dockor, obviously - jag var inspirerad av det lilla jag sett från Dead Silence - men älska skräckfilmer. Lite förvirrad, har tappat bort sig, vet inte riktigt hur han ska ta sig samman och börja om.
Utseende: Det första jag faktiskt tänkte om hans utseende var att han skulle ha rödbrunt hår, eller mer brunt med inslag av mörkrött. Medellång, HELT SJUKT SEXIGT LEENDE OCH HELT URSNYGG. Nej, han är för snygg för att dela (läs: jag kan inte förklara hur snygg han är i mitt huvud...)
Ugh, this doesn't make sense at all... VARFÖR SKREV JAG UPP DEN HÄR PÅ LISTAN GODDAMMIT
Dag 5: Hur jag kommer på idéer
Jag tror jag redan skrivit det... men nu kör vi i alla fall!
Alltså jag vet seriöst inte. Det kan vara flera olika saker som ger mig en idékick. Vi rabblar upp lite noveller så får vi se.
Just idéer får jag mest från filmer, musik och random saker jag bara börjar tänka på, för att vara kortfattad.
Alltså jag vet seriöst inte. Det kan vara flera olika saker som ger mig en idékick. Vi rabblar upp lite noveller så får vi se.
A drug store without a store: Alltså åh hahahah ♥ den kom jag på när jag var helt sjukt trött en morgon och kände för att skriva något skruvat. Jag kommer ihåg att jag satt med Paulina i hennes kontor och försökte komma på något att skriva om. Egentligen bestämde jag karaktärerna först - jag hade en extrem MCR-fas, det är därför de heter Mikey och Frank. (Ni kanske förstod det...? xD) Jag bestämde att Mikey fick bli ett problembarn, så att säga. Katie skulle vara som en ängel med en crush på Mikey och Frank. Frank fick bli en hjälte som var lärare som får en crush på Mikey, OCH ÅH FÖR ATT GÖRA DET ÄNNU SJUKARE så får det vara hans barn, yaaay! Det var väl typ så det gick till, haha.
Afraid of living 'cause me might just think it's fun/10 miles wide/Bleed it out: Jag kommer inte riktigt ihåg. Ärligt talat, alltså. Jag kände för att rolla (och gjorde typ tusen andra rollspel den veckan...), lyssnade på Let's Be Animals - The Downtown Fiction (which makes no sense at all) och skrev ihop något bara. Kommer ihåg att Danne kom dit och inte fattade att det var ett gayroll så han lämnade mig </3 men så kom Bell, whiii! Då hade jag redan en idé om att göra det till en novell och så. Så, inspirationskällan in this one är rollspel. Jag använde rollspel för att få fler idéer om vad som skulle hända (jag är rädd för att skapa roll på picknick så jag gör det inte nu längre, vilket är rätt synd) och så.
It never ends: Musik. Bring Me The Horizon. Videon till It never ends. Jag kände för att rolla vampyrer och göra en novell om det sen (och jag har typ 1234567 idéer till hur den ska bli mwaaa ♥) och ja... ni kommer få läsa den någongång, lovar!
Andra sidan om staketet: Film. Såg Pojken med randig pyjamas (awkward att jag inte kommer ihåg om den heter så, haha...) och var väldigt berörd av den. Ville skriva av mig och skrev ihop något lite snabbt morgonen efter, skrev ut och lät både mamma och pappa läsa. Funderar på att utveckla den till en bok eller något, men vi får se.
Dollfaces: Där var det också film + en massa tid att inte ha något att göra något alls på - satt på bussen. Hade sett början av Dead Silence och ville skriva något läskigt, något utmanande. Jag beskrev den i ett dokument som en korsning mellan Dead Silence, Hide and seek och Orphan. Vet inte hur många som sett de filmerna... Eller alltså, Dollfaces är inte som dem, men jag tänkte på dem. Vissa saker är kanske lite lika - jag tog flytten från Hide and seek, och Maji kommer från Orphan fastän jag har kommit på henne själv. (Det finns en liknande karaktär i Orphan, en nunna är hon då.)
Billie: Han var en rollspelskaraktär som tydligen blev väldigt älskad och utvecklades, och till slut bad någon mig att skriva en novell om honom, så jag gjorde det. Personligen är jag glad över att jag gjorde det, även om just den novellen suger, haha.
Just idéer får jag mest från filmer, musik och random saker jag bara börjar tänka på, för att vara kortfattad.
Dag 4: Noveller och berättelser genom tiderna
Jag har slängt alla mina gamla skolsaker från sexårs till femman, så den fina sagoboken med illustrationer i är borta sedan länge... hade kunnat skriva någonting från den annars, men nej. Och mina typ 12345676543567 häften om den där seriesaken jag berättade om förut hittar jag inte heller - hade för mig att de låg i en låda, men de gjorde inte det och jag har letat igenom hela hurtsh-saken och mitt skåp men nej... sorry guys :c
Bubblan tittar ut från sin lugna bur. Hon hoppas att Frida kommer och vill gosa med henne. Men hoppet släcks när hon hör ytterdörren stängas. Hon suckar och går ner för stegen och upp genom röret till hennes eget balkongtorn. Hon bäddar in sig i sitt lilla torn och somnar.
Två månader senare:
HAHAHAHAHAHAHAHAH SITTER OCH SKRATTAR IHJÄL MIG SERIÖST HAHAHAHAHAHAHA ♥
Jag tänker inte lägga ut något av Billie eller Nellie, men här är en liten del från Ryden som jag skrev... 2010...?
Damon:
Alltså det här får väl typ räcka, haha... Jag har mer, typ gestalteringar , om någon skulle vilja läsa xD
Jag har diverse saker i en röd mapp däremot - saker från vårterminen förra året, när vi höll på med gestaltering, andra random saker jag skrivit upp och så allt jag har i datorn. Hittade bl.a. planeringen till A drug store without a store (som Paulina skrivit "Hot stuff..." på xD), en slags überkort fanficgrejs från Supernatural, delar från både Ryden och Damon, min Nobelnovell (HAHAHAHAHA ♥), början på olika noveller och sånt...
JUSTE NI SKULLE FÅ LÄSA NOBELNOVELLEN. Kom ihåg att jag skrev den i fyran!!!!!!!
Bubblan tittar ut från sin lugna bur. Hon hoppas att Frida kommer och vill gosa med henne. Men hoppet släcks när hon hör ytterdörren stängas. Hon suckar och går ner för stegen och upp genom röret till hennes eget balkongtorn. Hon bäddar in sig i sitt lilla torn och somnar.
Bubblan vaknar av att någon ropar hennes namn. Det var Frida.
- Bubblan. Du ska få en ny burkamrat.
Bubblan tittar nyfiket på medan Frida öppnar en liten kartong. Den krafsar. Hon sätter in kartongen i buren och säger:
- Nu ska jag leka med Evelin. Du kanske kan bli kompis med din nya kamrat.
Bubblan klättrar ner genom röret och kollat på kartongen. Hon är nyfiken. Då ser hon en ung hamster hane. Bubblan säger:
- Hej! Vad heter du? Jag heter Bubblan. Trevligt med en rumskamrat.
Efter en liten stund säger hamstern osäkert:
- Jag heter Måns. Trevligt. Kan du visa mig runt i buren?
- Ja! Självklart visar jag dig runt!
Bubblan flyttar på sig så att Måns kunde komma ut. Hon visade Måns tornet, vart matskålen i och så vidare.
Måns är ju jättesöt tänker Bubblan.
När hon visat hela buren och varenda vrå, hade det blivit natt. Bubblan gäspar. Då säger hon till Måns:
- Jag tänker gå och lägga mig.
- Jag också, säger Måns dystert.
Han går mot sin lilla kartong. Då säger Bubblan:
- Vill du inte sova hos mig?
- Får jag?
Måns fick stora ögon.
- Självklart! Du ska inte behöva sova själv heller.
Två månader senare:
Bubblan och Måns är gulliga tillsammans. Dom har blivit föräldrar till tre små hamstrar Lisa, Dino och Frasse.
Den lilla familjen levde lyckliga ihop.
Dom blev tillsammans av två saker: mod och det viktigaste: Vänskap!
HAHAHAHAHAHAHAHAH SITTER OCH SKRATTAR IHJÄL MIG SERIÖST HAHAHAHAHAHAHA ♥
(Nej, jag har inte ändrat något i den - precis sådär skrev jag. Det fanns inga stavfel i den. Det enda som var "fel" med stavningen var att jag satt ett s efter medan, och läraren sa att det var det enda... sitter och gråter seriöst HAHAHAHAHAHAHA)
Jag tänker inte lägga ut något av Billie eller Nellie, men här är en liten del från Ryden som jag skrev... 2010...?
De följande dagarna gick till såhär:
Jag klev upp tidigt (väldigt tidigt - FÖR tidigt enligt mig), hann ändå inte käka frukost eller nåt annat, rusade till skolan, var där hela dagen, stack hem och satt uppe på vinden eller satt på sängen och lyssnade på musik.
Tills tre dagar efter det.
Jag stressade som vanligt på morgonen, och sprang till skolan. Dock kom jag några minuter för sent... En halvtimme, för att vara ärlig. Två lektioner gick, och sen var det lunch.
Påvägen dit stannade jag. Vad hände där borta...?
Jag gick mot en liten folksamling nära småungarnas sida av gården, och stannade.
En kille i min paralellklass - vad hette han nu igen...? Typisk översittare, hmm... Kalle? Erik? Babian? Äh, what ever - stod nära en kille i trean, och höll i hans krage.
"Du säger inte så till mig!", sa Babianen. Eller, han snarare morrade högt. "Fattaru!?"
"Jag gjorde ju inget!", sa trean skräckslaget. "Jag bara -"
"Käften!"
Jag gick lite närmare, och jag kände någon slags ilska.
Vad var det för fegis som gav sig på en yngre - en yngre med stor åldersskillnad, till och med?
"Släpp honom."
Hoppsan.
Han vände sig mot mig. "Va?"
"Släpp honom", sa jag kyligt. "Hur feg får man va om man ger sig på nån som är mycket yngre?"
"Skit i det du!"
"Jaha? Jag är ju indragen nu, eller hur?"
Han släppte förvisso trean (som for iväg som en raket), men blicken han gav mig var inte trevlig.
Jag bara stod där, lugn med ett snett leende.
"Och vem fan är du?"
"Ryden."
"Vad är det för namn?", fnös killen.
"Säker bättre än ditt." Jag log elakt. "Med tanke på hur du ser ut måste jag tro att du heter... Babian? Finare namn tror jag inte på."
Någon skrattade till.
Okej, det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig... Om jag faktiskt HADE tänkt mig något.
Det var lite lustigt, faktiskt. Den där personen hade blivit förbannad, och måttat ett slag mot mig, varpå jag redan hade vänt mig om. Typiskt...
I alla fall, jag kände mig lite stolt när jag satt där utanför rektorns kontor med en kall handduk (var det is i...?) och bara väntade.
Slagsmål är icke bra fördöme för småglin.
Johorå. Det är nödvändigt.
Som toppen på allt kom Nellie (Nellie!?) in, och hon såg... Inte glad ut, men inte arg. Hon log lite, men samtidigt blev jag rädd.
"Vad har du nu gjort?", sa hon och sjönk ner på en stol brevid mig. "Mamma kommer att bli tokig om hon får veta! Tur för dig att hon inte är hemma..."
Jag bara hummade och blundade. Det bultade i ögat - ohmygod, kan ögon svälla upp? - och gjorde ont i hela huvudet, men annars var jag okej.
"Får jag se?"
Jag tog bort handduken, och om Nellie var arg innan var det inget mot nu. "Vem?"
"Nån snubbe i paralellklassen. Han gav sig på en yngre, och det var inte rätt."
Hon kramade mig. "Du är som en hjälte i miniatyr utan superkrafter", skämtade hon.
"Alla barnens räddning", sa jag och himlade med ögonen medan jag tryckte handduken mot ögat igen.
"Men det är bra att nån står upp." Nellie rufsade lekfullt till mitt hår.
"Hey...!"
Hon bara skrattade medan jag försökte hålla fast handduken och fixa till håret på samma gång.
För fan - man kan inte gå och rufsa om nåns hår sådär! Det blir ju FEL!
"Hörru, diva, ska vi gå då?"
Jag kollade mordiskt på Nellie som kämpade mot ett leende. "Va?"
"Ja, kom. Vi sticker hem. Ingen kommer sakna dig idag, så det är lugnt."
Jag ryckte på axlarna och reste mig upp för att följa efter henne hemåt.
Damon:
De kunde få sticka pennor i mig. Det hade slutat göra ont.
De kunde få slå mig. Jag kände inget.
De kunde säga saker. Jag hörde inte.
De kunde ha dödat mig.
Och jag brydde mig inte.
Jag var på uruselt humör hela dagen, och den blev inte bättre av att komma hem och snubbla på ett par skor. Det gjorde ont i knäna.
Hela jävla världen snurrade åt fel håll.
Jag försökte att undvika all slags kontakt hemma, men pappa missade inget. Han såg allt. Och han sa bara "Vill du prata?"
Nej, klart jag inte ville. Jag förstod ju inte själv, hur skulle han då förstå?
Men när jag var uppe på mitt rum, och klockan var halv elva, kunde jag inte sova. Jag ville inte sova. Jag låg på täcket och kollade upp i taket med händerna bakom nacken.
Fan, vad hade hänt med mig? Jag kände mig så... konstig. Väldigt konstig.
Jag tänkte bara på honom. Ludvig. Det gjorde ont, men det var...
Jag for upp och höll på att skrika rätt ut.
Fan.
Jag visste vad felet var.
Jag var kär.
Och det var inte bra.
För det var Ludvig jag gillade.
Alltså det här får väl typ räcka, haha... Jag har mer, typ gestalteringar , om någon skulle vilja läsa xD
Dag 3 blir till Dag 4: Favoritböcker och karaktärer
Har inte tid att göra Dag 3 (Noveller och berättelser genom tiderna) idag eller imorgon och jag har halkat efter lite, jag vet det, men den kommer på torsdag eller fredag!
Vi börjar med favoritböcker.
Favoritkaraktärer är Sam från Shiver, är helt kär i honom! Och i Cole.
Varken orkar, kommer på fler eller har tid att skriva mer nu xD
Vi börjar med favoritböcker.
Jag älskar Harry Potter, och det är nog de mest lästa böckerna i min bokhylla. De är helt enkelt bäst och jag avgudar dem. Har alla på svenska och upp till femman på engelska, och jag var nära på att ge bort mina engelska böcker förut - det var de svenska jag "växte upp med", så det skulle vara svårare att låta dem gå, helt enkelt.
Jag gillar även Twilight-serien, även fast folk hatar den och blahalara - de är bra. Vampire Diaries-böckerna är också bra, har läst de två som är översatta till svenska och alla Stefan's Diaries (engelska), + den första dubbelboken på engelska. Bläck-serien är också helt magisk - favoriten av dem: Bläckhjärta. Det är en sån bok man måste sitta och verkligen tvinga sig själv till att läsa första gången, men andra gången är den helt magisk. Hungerspelen är också helt asdfgsdfgh - jag blir fortfarande lika nervös och undrar vad som kommer hända, vilka som dör, när de kommer till arenan i första boken. Shiver och dens uppföljare är också helt sjuuukt bra! Fallen ängel och uppföljaren Förlorad ängel är också jättebra. En av mina favorit bokserier är Cirque du Freak, läser dem på engelska. Alla John Ajvide Lindqvists böcker är skitbra, bäst är nog ändå Låt den rätte komma in och Lilla stjärna. Älskar även House of Night-serien, Johanna Tydell's böcker, Djävulens märke och Skämmerskans dotter.
Alltså åh jag läser så mycket xD
Favoritkaraktärer är Sam från Shiver, är helt kär i honom! Och i Cole.
Älskar nästan alla karaktärer i Harry Potter, särskilt Snape, Dumbledore, Fred och George, Lupin, Sirius och Luna Lovegood.
Evra i Cirque du Freak är så underbar att det inte finns, älskar honom massor ♥
Det var en kille i Det fattas en tärning som jag inte kommer ihåg namnet på nu (eller var det någon helt annan bok...?) (kan ha varit Innan jag dör, i sånt fall heter han Adam) som jag gillar väldigt mycket, men ja.
Rosenkvarts är rolig och Sotfinger är sdfgsdfghfd i Bläck-serien. Gillar även Mo lite grann också.
Gillar Stefan mer än Damon i Vampire Diaries böckerna, konstigt nog. Men det är bara för att han är så klok och säger så bra saker där. Han är bättre i böckerna än i tv-serien, även om jag gillar honom där med.
Stevie Ray och Damien i House of Night ♥
Varken orkar, kommer på fler eller har tid att skriva mer nu xD
Dag 2: När och hur jag började skriva
Jag har gjort det så länge jag kan minnas, faktiskt. Dock har jag inte alltid varit så bra... *ego*
När jag gick i tvåan, trean, började jag med rollspel på KPwebben. Jag var sjukt dålig och fattade ingenting egentligen, men det blev bättre, och innan KPwebben lade ner hade jag hunnit lära mig ett och annat, haft flera framgångsrika roll och rollat med några av "höjdarna". Det var extra roligt när de som var bäst kontaktade mig och ville rolla, eller skrev upp mig på sina Jag-vill-tacka-alla-de-här-för-det-här-året-listor på nyårsaftonar.
To sum it up: Jag har skrivit från ettan till nu, och jag tänker fortsätta hur länge som helst.
Nejmen jag tror att jag började i ettan. Vi fick "berättelseböcker" som vi fick skriva i, och jag hade en kompis som var helt... eh... galen. Hon hade extremt mycket fantasi. I alla fall så satt vi oftast och skrev tillsammans - jag skrev, hon illustrerade. Sen blev det att jag fortsatte skriva - kommer ihåg att jag skrev någon berättelse om mitt liv, fast då var jag typ, liten (gick i mellanstadiet). Den handlade alltså om mig, mina kompisar och någon "ursnygg kille" som hette Fredde (DET FANNS EN KILLE I MIN KLASS SOM VAR SÅ SÖT ATT MAN DOG OCH HAN HETTE FREDRIK OKEJ JAG HADE EN MINI-CRUSH PÅ HONOM SÅSOM ALLA ANDRA I MIN KLASS OCH ÅRSKURS HADE) (han var för övrigt jättesnäll och ritade som en gud - han gav mig flera teckningar) (det gjorde Fabian med, han var också söt... jag gillade honom lite mer kanske hehe I ALLA FALL). I den var alla runt 14 år gamla. Tror jag har kvar dem någonstans...
I min förra skola hade vi en slags mini-Nobelgala. Man fick rösta fram någon som skulle vinna fredspriset och massa sånt där. Första året de hade det här gick jag i fyran, och då kunde man vinna priser. Tror det var från fyran och uppåt som fick "delta". I alla fall sa våran lärare, Åsa, att vi skulle skriva en kort berättelse om vänskap. De skulle sedan skickas till "juryn" och så skulle de bestämma två ur varje klass som skulle vinna. Jag skrev något om hamstrar - min första hamster hade dött och jag hade fått en ny (efter ett tag) - och den var rätt charmig, nu när jag tänker efter. Den vann. Man fick bara en medalj, men man stod uppe på en scen framför hela skolan som applåderade.
Det var rätt roligt.
Andra året vann jag igen, men jag kommer inte ihåg vad temat var (tror inte ens jag har kvar den novellen, vet att jag har orginalet på den första någonstans). Vann även musikpriset, men det är en helt annan historia.
Kan leta fram "nobelnovellen" och den andra typ sjuuukt långa novellsamlingen som jag skrev i mellanstadiet xD
När jag gick i tvåan, trean, började jag med rollspel på KPwebben. Jag var sjukt dålig och fattade ingenting egentligen, men det blev bättre, och innan KPwebben lade ner hade jag hunnit lära mig ett och annat, haft flera framgångsrika roll och rollat med några av "höjdarna". Det var extra roligt när de som var bäst kontaktade mig och ville rolla, eller skrev upp mig på sina Jag-vill-tacka-alla-de-här-för-det-här-året-listor på nyårsaftonar.
To sum it up: Jag har skrivit från ettan till nu, och jag tänker fortsätta hur länge som helst.
Dag 1: Det här är jag
Jag heter Frida och har ett efternamn som kanske inte så många har (vad jag vet) men som inte är särskilt konstigt heller. Jag är 15 år och bor en bit utanför Stockholm, men det är så nära och mycket enklare att bara säga att jag bor i Stockholm.
Och det var lite bilder som visar mina hårfärger. Eller, de flesta av dem. (Jag är blond på riktigt, men jag trivs mest i mörkt hår.) Jag klippte för övrigt håret kort i mitten av sjuan för att jag kände för det, och jag trivs riktigt bra i det faktiskt.
Några låtar som beskriver mig riktigt bra är Avril Lavigne – Anything But Ordinary, Luke Conard – Last Friday Night (med en väldigt oseriös ton på det haha), Simple Plan – This Song Saved My Life, Simple Plan – Welcome To My Life, Sum 41 – Pieces och Papa Roach – Scars.
Jag bor i en liten gullig villa i en mysig ort tillsammans med min mamma, pappa, storebror, lillasyster, lillebror och två hamstrar. Min skola ligger ungefär 40 minuter bort med buss, det är en friskola. Jag går i åttan med bild & form som inriktning, eller vad man ska säga - men jag måste erkänna att jag inte är så himla duktig på att rita.
Mina intressen är att läsa, skriva, kolla på massa filmer/tv-serier och vara allmänt weird.
Om jag skulle beskriva mig själv - utseendemässigt - skulle jag säga 170 cm lång, 42 i skostorlek, gröna ögon och blablabla, för jag gillar inte att beskriva mig själv. Jag byter hårfärg väldigt ofta - sen i somras har jag haft rött, svart, brunt, brunt/blont, blont, blått, blått/grått/grönt/blont, och jag ska färga håret grönt till skolavslutningen.
Och det var lite bilder som visar mina hårfärger. Eller, de flesta av dem. (Jag är blond på riktigt, men jag trivs mest i mörkt hår.) Jag klippte för övrigt håret kort i mitten av sjuan för att jag kände för det, och jag trivs riktigt bra i det faktiskt.
Några låtar som beskriver mig riktigt bra är Avril Lavigne – Anything But Ordinary, Luke Conard – Last Friday Night (med en väldigt oseriös ton på det haha), Simple Plan – This Song Saved My Life, Simple Plan – Welcome To My Life, Sum 41 – Pieces och Papa Roach – Scars.
I alla fall, det var lite om mig ^^ om man vill veta mer så finns jag på http://disenchanteddisaster.blogg.se, vilket jag tror att de flesta som läser redan vet c:
10 dagars lista
Jag fick idén igår när jag var helt sjukt uttråkad (jag gjorde till och med en video som jag skulle posta, men den första blev creepy och den andra helt retarded, så nä) så here we go :3
Dag 1: Det här är jag
Den här blev helt sjukt random och bara på 10 dagar, inte 30 (som folk brukar göra). Jag har inte så stor fantasi att jag kan komma på 30 saker att skriva om såhär, haha. Jag vet inte ens om det här kommer fungera, men vi får väl testa!
Dag 1: Det här är jag
Dag 2: När och hur jag började skriva
Dag 3: Noveller och berättelser genom tiderna
Dag 4: Favoritböcker/karaktärer
Dag 5: Hur jag kommer på idéer
Dag 6: Hur jag kommer på karaktärer
Dag 7: Hur jag kommer igång
Dag 8: Hur jag kommer på vad som ska hända
Dag 9: Inspirationskällor
Dag 10: Mina mål/framtiden
Den här blev helt sjukt random och bara på 10 dagar, inte 30 (som folk brukar göra). Jag har inte så stor fantasi att jag kan komma på 30 saker att skriva om såhär, haha. Jag vet inte ens om det här kommer fungera, men vi får väl testa!
Börjar om en liten stund :3
