Dag 8: Hur jag kommer på vad som ska hända
Åh, det här är inlägget som kommer få mig att verka helt psykstörd.
Jag pratar med mig själv ganska ofta. Yeah, weird fact of the day. Nejmen allvarligt, jag brukar göra det. Ibland låtsas jag att jag kanske är Andy - går som han, pratar som han, ler som han, gör som han. Det är riktigt roligt faktiskt. Då kan jag leva mig in i honom, prata, låtsas att jag går runt med Sebastian eller bara sitter i typ hans rum tillsammans med Sebastian, och så låtsas jag att han svarar, tänker ut vad han skulle kunna svara och sånt.
(Nu tog jag Andy som exempel - jag gör så med alla mina karaktärer...)
Ibland kommer något som en blixt från klar himmel, något som barakänns så sjukt självklart. Vi tar Bleed it out - Kevin. Om han skulle komma dit, vad skulle Andy göra då? Högst antagligen skulle han bli helt fucked up och olik sig själv för några timmar, och om Sebastian var där... vad skulle kunna hända?
Jag sitter och tänker på sånt, hela tiden. Tänker på hur de kan reagera, hur de ska reagera, allting.
Jag sitter och tänker på sånt, hela tiden. Tänker på hur de kan reagera, hur de ska reagera, allting.
Det kan även vara något som någon berättat om, något som hänt mig själv, något liknande som hänt i en bok/film, någon låt som får scener att spelas upp i mitt huvud... you name it, idéerna kommer från lite vartsomhelst.
Kommentarer
Trackback
