Give me blood meow

Jag fick väldigt snabbt klart för mig att Andy hatade sin syster nästan mer än allt annat i hela världen och inte ville prata om henne alls.

”Men kom igen, något kan du väl säga? Eller? Jag blir ju nyfiken.”
Han suckade och strök undan luggen från ansiktet. ”Vad vill du veta då?”
”Varför du hatar henne så mycket. Och det är också allt jag vill veta, så svara på det så lovar jag att inte komma med mer frågor.”
Både han och jag visste att det där inte var sant – jag såg det på blicken han gav mig – men han suckade bara. ”Hon var den där perfekta lilla dottern hemma, samtidigt som hon var skolans största slampa. Jag svär, hon har nog knullat alla i hennes årskurs. Eller, ja, när hon gick i åttan. Hon är bara ett år äldre än mig. Gud vet hur många de är nu... Jag vill nog inte veta heller.
”Anyway, hon var fast besluten vid att göra mitt liv till ett större helvete än vad det redan var, så hon tjallade om precis allt jag gjorde till pappa och var noga med att låta honom veta att jag varit elak mot henne.” Han ryckte lätt på axlarna. ”Inte för att jag inte gjorde något mot henne – jag försökte hålla mig så långt borta som möjligt hela tiden – men jag kunde snacka om jag blev sur. Så jag kallade henne en hel del grejer och fick en massa blåmärken på köpet, typ. That's all. Jag hatar henne. Kan du släppa det nu?”
Bara för att han lät så trött höll jag tyst, nickade och lade armarna om honom. Egentligen fanns det väl inget mer jag ville veta om henne, för att för mig var hon helt oviktig. Om hon skulle göra något mot Andy skulle hon bli viktig, men nu gjorde hon ju inte det.

Det var mysigt att bara sitta där och kramas. Särskilt när Andy slappnade av efter en stund, som om han tänkte att det inte var någon fara, att allt var lugnt. Det var ju lugnt, för inget skulle hända. Han hade funnits där för att rädda och skydda mig, så jag skulle göra samma sak för honom om det behövdes, men jag visste inte om han visste om det.

Jag tryckte läpparna lätt mot Andys hals. ”Du vet att du är världens finaste va?”
”Ska du säga”, mumlade han och lekte med mitt hår. Jag gillade det väldigt mycket, hans fingrar i mitt hår alltså. Vi satt där i vad som kändes som evigheter och bara pratade om allt och inget. Jag märkte att han blev lite tveksam till vad han kunde och inte kunde göra just då, så jag höll mig lugn. För hans skull. Vi kollade igenom hans skivsamling, lyssnade på några av dem och sjöng med väldigt högt och fult. Att Ashley skrek åt oss att hålla käften fick mig att tystna, men Andy skrek att hon kunde hålla käften och fortsatte, höjde volymen ännu mer. Jag började skratta och han började också skratta och vi låg på golvet och bara skrattade.

Trots att vi varit oseriösa när vi sjöng hördes det att Andys röst var bra ändå. Brukade han sjunga mycket? Han spelade gitarr, det var allt jag visste. Jag hade fortfarande inte hört honom spela. Skulle jag få göra det? Tänk om det var något han egentligen bara höll för sig själv, inte ville att någon skulle höra honom? Jag vågade inte fråga, för jag ville inte höra ett nej. Inte just då, i alla fall.

Eftersom det var fredag var det ingen av oss som brydde oss om att tänka på när och om vi borde sova. Det var sådant som inte spelade någon roll. Vi gick och köpte massa godis och läsk, för att vi skulle tydligen hålla oss vakna hela natten. Jag hade inget emot det, egentligen – okej godis var kanske inte bra, men nu hade jag ju varit duktig och ätit, så jag borde faktiskt få socker som belöning. Jag orkade inte tänka på att straffa mig längre, för att det ärligt talat var helt sjukt svårt att vara ledsen när man var med Andy nuförtiden.

Kanske hade jag blivit gladare också, men det kanske bara var önsketänkande, för att jag så gärna ville vara normal och må bra.

”Kan du inte spela något för mig?” Klockan var runt tolv och jag var alldeles snurrig. Jag gjorde en gest mot gitarren med fingret och kollade frågande på Andy.

Han bet sig lätt i läppen innan han ryckte lätt på axlarna. ”Visst”, sa han och reste sig upp, hämtade gitarren innan han sjönk ner på golvet och såg fundersam ut. ”Vad ska jag spela då?”
”Jag vet inte. Vad kan du spela?”

Han fortsatte tugga lite på sin piercing medan han tänkte, innan han böjde sig över gitarren och började spela. Det lät så mjukt, det var så fint – bara gitarren gav mig rysningar.

Andys röst fick mig att tappa andan, fick mig att stirra som hypnotiserad på honom, på hans fingrar mot strängarna. Jag hörde bara hans röst – allt som existerade var hans röst och ljudet från gitarren. Och jag rös. Jag rös som jag aldrig gjort förut. Det kändes nästan som om jag höll på att få feber, så mycket skakade jag.

Nog för att hela han var vacker, men hans röst var så vacker att något gick sönder inom mig.

Han kollade inte upp en endaste gång under tiden han spelade, verkade ha kommit in i en helt annan värld där kanske inte ens jag existerade, och just då hade jag inget emot det. Om det var så mäktigt att bara se på den här världen, den här bubblan, ville jag inte veta vad som skulle hända med mig om jag var en del av den.

Först när låten tog slut kollade han på mig med ett litet leende. ”Du har gåshud”, kommenterade han och rörde vid min arm. Han skrattade till när han såg hur borta jag var. ”Vad tyckte du?”
Det fanns inga ord att beskriva hur jag kände just då, så jag bara lutade mig fram och kysste honom. Kanske skulle jag lyckas förmedla hur jag kände mig just då på det sättet, när ord inte var möjliga.

 

Resten av natten satt Andy med gitarren i famnen. Han spelade inte hela tiden – ibland strök han mig över kinden med fingrarna och jag kunde inte riktigt förstå att just de fingrarna bara några minuter tidigare skapat så vackra ljud med gitarren att jag känt för att gråta. Samtidigt var det så självklart att det var just han som gjort det, och ingen annan.

Klockan var morgon när vi bestämde oss för att sova. Jag låg tätt intill honom och drömde om gräs, Andy, solsken, gitarrer och vacker musik. Det var en väldigt fin dröm, och för en gångs skull gjorde det inget om jag vaknade – drömmen skulle kunna fortsätta, för Andy hade sin gitarr, han hade musik, och jag kunde få se och höra det flera gånger.

---

Glömde lägga till låten när jag postade inlägget fastän jag tänkte att jag skulle göra det, men bättre sent än aldrig, right? ;)

Det var iaf den låten Andy spelade först.