Give me blood meow

Han torkade nervöst av händerna i jeansen innan han tryckte fingret mot ringklockan. Han hade blivit varnad för att inte gå dit, men nu var det ju så att han inte kunde låta bli.

Dörren öppnades av en man som inte kunde vara mycket äldre än han själv, om de inte var i samma ålder. Hans skjorta var bara halvt knäppt och det gick att se att han var vältränad. Kanske var det poängen. Det bruna håret var rufsigt, som om han antingen dragit händerna genom det upprepande gånger – eller kanske hade någon annan gjort det, skulle inte ha förvånat mig alls – eller som om han nyss precis vaknat. Han lutade sig mot dörrposten och såg på mannen som nu plingat på, log ett snett leende som bara kunde beskrivas som sexigt.

”Så, Jonathan Parker, du kom i alla fall.”
”Ja. Jag behöver... prata med dig.”

”Oh, sounds sexy. Vad vill du då? Är det mig du vill ha?”
Jonathan försökte verkligen att trycka undan obehagskänslan över att mannen visste hans namn. Han visste att denne visste exakt vem han var och varför han kommit också, och det var ganska skrämmande på något sätt. Trots att Jonathan visste att han var rätt straight kunde han inte låta bli att inte bli attraherad av mannen, för det var något med hans utstrålning som tilltalade honom. Han såg att denne såg det, såg den nästan triumferande blicken och hur han bet sig i läppen som för att inte kommentera det eller börja skratta.

”Vad du än vill så är du välkommen in.”
”Du vet egentligen vad jag vill, eller hur?” Han klev in och försökte att komma ihåg hur man andades när han ställde sig så nära som möjligt, sträckte ut en arm bakom honom och drog igen dörren. Mannen stod kvar så och stirrade på honom.

Helvete, han var inte bara sjukt het – han luktade gott också. Jonathan svalde hårt och ville blunda, orkade inte möta hans blick längre. Ändå fortsatte han kolla på honom.

”Det är väl klart. Vad tror du?” Hans ena hand knöt sig lätt i Jonathans hår, han var bara några centimeter bort...

Nej. Han knuffade bort honom och kollade ner på sina fötter. ”Sluta med det där”, mumlade han och försökte samla sina tankar.

Mannen skrockade. ”Vi båda vet att du kommer sluta i min säng. Det är ingen idé att dölja det.”

”Josh. Sluta.”

Ett lätt klickade ljud. Jonathan kollade upp. Josh hade plockat upp en cigarrett ur en av bakfickorna på jeansen och tände den, stoppade tillbaks tändaren. ”Du vill ha svar. Svar som ingen annan tycks vilja ge dig. Svar som du vet att jag haft länge. Så, vilken version vill du höra?”
Han kunde inte låta bli att undra om det verkligen varit en bra idé att gå dit, men det var ju svar han ville ha, och varför skulle Josh inte vara ärlig? ”Sanningen. Inga jävla lögner som inte leder någonstans.”

Josh nickade och svarade utan att verka som om han faktiskt behövde tänka för att komma ihåg. ”Sluta leta efter din flickvän – hon är i Las Vegas med nån man från Norge. Han är inblandad i en massa kriminell skit, så hon är antagligen död inom en månad. Och vad gäller Juliette...” Han drog ett djupt bloss och ställde sig sådär nära Jonathan igen, blåste ut röken i hans ansikte, fick honom att hosta och vända bort ansiktet. ”Hon har blivit nån annans lilla hora nu, nånstans. Du behöver inte tänka på det nu. Så, ska vi börja prata om betalningen?”

Han skakade häftigt på huvudet, ångrade mer än någonsin att han gått dit. Det var väl nyfikenheten som lurat dit honom, trott att Josh skulle ha svar att ge honom. ”Hur kommer det sig att du vet allt?”
”Jag är professionell.”
”På vad?”
”Allt.” Han betonade ordet vilket fick Jonathan att rodna. Josh lät det inte slippa undan obemärkt. Självklart inte. ”Men aw, så söt du är. Du är den sötaste av dem som kommit hit idag.” Han strök den andra mannen över kinden. ”Kanske till och med sexigaste.” Han vände om och gick längre in i lägenheten. ”Följ med.”

Jonathan borde gå. Han borde gå, springa därifrån och aldrig mer komma tillbaka. Hoppas att han inte skulle träffa Josh någonstans, trots att det visat sig vara ganska omöjligt nuförtiden. Ändå var det något som fick honom att följa efter.

Josh fimpade ciggen och kollade på Jonathan, blåste långsamt ut det sista rökmolnet. ”Betalning.”
”För vad?”
”För all min research.”
”Svara ärligt nu – stalkar du alla som kommer hit eller är det bara mig?”
”Hm. Du borde hålla din söta lilla näsa borta från mina affärer. Du kanske kan säga till polisen imorgon att sluta leta efter Juliette, och så kan du kasta bort alla gamla drömmar så kommer allt bli bra igen.” Han lade huvudet lätt på sne och stirrade på Jonathan. ”Du vill ha mig. Jag vet det. Du visste reglerna innan du kom hit, det vet jag, så du kan inte komma härifrån utan det.”

Jonathan suckade och slog ut med armarna. ”Okej. Visst. Om du svarar på en fråga.”
”Ah, frågorfrågorfrågor. Du är tamigfan den frågvisaste personen jag träffat, fast du är ju journalist så det är förståeligt.”
”Professionell på vad?”
”Stalka folk, såklart. Jag vet allt om dig, till och med sånt du inte vet om än. Sånt du inte har nån aning om.” Han suckade och drog en hand genom håret, gjorde det ännu rufsigare. ”Så, betalningen...?”

Det tog inte lång stund förrän de var där de var. ”Sa ju att vi skulle hamna här”, sa Josh glatt och bet tag i Jonathans hals. Det var inte alls skönt och Jonathan blundade, låtsades som om han inte kände blodet som kom från hans hals.

Han borde inte ha kommit dit från början. Ändå hade han gjort det. Varför? För att han varit nyfiken på Josh, varit nyfiken på mannen som följt efter honom så länge.

”Varför just jag?” Han kollade upp i taket och låtsades att inget av det som hänt hade hänt, brydde sig inte om att Josh rökte igen. Struntade i hur svårt det var att andas, hur mycket han än skakade.

”Jag vet inte. Drogs till dig, helt enkelt. Du var bara för dum i huvudet för att fatta det.”

Inte nu längre.