Give me blood meow

Det var en av alla vanliga filmkvällar och jag plågades. Ja, jag plågades. Det spelade ingen roll att filmen var bra eller att det fanns godis, för allt jag kunde tänka på var människan som satt brevid mig. Han satt så nära att våra ben rörde vid varandra – eller han satt i skräddare så hans knä rörde vid mitt lår – och det var tillräckligt för att jag skulle vilja flippa ur och skrika högt.

Fan, han var så jävla vacker. För vacker. Jag undrade om det verkligen var lagligt.

Jag vred lite på huvudet och sneglade försiktigt på honom, ville inte att han skulle upptäcka att jag såg på honom. Han satt med hakan i händerna och armbågarna på låren, satt något framåtlutad och var helt uppslukad i vad som pågick på tv-skärmen. Jag kunde inte koncentrera mig på filmen, för allt jag kunde tänka på var hur gärna jag ville dra fingrarna genom det där svarta rufset till hår, kyssa de där fantastiska läpparna, få röra vid honom. Hade jag kunnat hade jag gjort det, och jag skulle kunna göra det, men jag var så rädd för att förlora honom. Så jävla rädd. Det fick absolut inte hända, för jag visste inte vad jag skulle ta mig till utan honom.

”Du, jag tror hon dog.” Billie vred huvudet mot mig och flinade.

”Hm va?”
”Jamen hon. Hon som blev skjuten. Eller vad tror du?”

Jag skrattade till. ”Nä. Hon överlevde säkert. Liksom, vem fan klarar inte ett skott mot huvudet?”

Åh gud hans skratt jag går sönder jag orkar inte så jävla söt herregud vad fan gör du med mig sluta jag kan inte tänka jag -

”Tré, jag fryser. Har ni nån filt nånstans...?”

Jag sträckte mig över honom för att nå den lilla högen med filtar som låg vid den andra änden av soffan, passade på att vara så nära honom jag kunde. Drog in hans doft, kände hans hår kittla min kind. Jag blev yr av att bara vara nära honom några sekunder, vilket inte alls var bra.

”Here you go”, sa jag och lindade in honom i filten tills i stort sett bara hans näsa stack ut. Han såg så liten och söt ut att jag började skratta, påminde av någon okänd anledning om mumintrollen, och lade armarna om honom. ”Bättre?”
”Mycket bättre.” Han justerade filten lite så att han kunde se något och lutade sig mot mig. Han satt med huvudet mot min axel och jag hade armarna om honom och höll på att dö av lycka. ”Lilla Teddy.”
”Lilla Billy.”
”Håll käften.”

Jag flinade bara och försökte koncentrera mig på filmen istället på hur gott han doftade. Vad var det som fick honom att lukta så gott hela tiden?

Men seriöst.

När eftertexterna började rulla lyfte han på huvudet och såg på mig. Hans ansikte var bara några centimeter bort, hans läppar...

Åh. Jag skulle ge vad som helst för att få kyssa honom.

”Vad ska vi se på nu?”, frågade han med ett lågt tonfall, log lite. Han såg förvirrad ut, förvirrad och söt, och jag önskade att jag visste vart förvirringen kom från. Jag visste vart min förvirring kom från – jag kunde känna hans utandningar mot mina läppar. Han luktade sött, luktade godis, luktade Billie. Jag höll på att svimma, för det var för mycket söthet på en och samma gång.

”Jag vet in-” Längre än så hann jag inte förrän hans läppar var mot mina. Först kom chocken och paniken, sedan kunde jag bara tänka på hur mjuka hans läppar var. Det var precis lika perfekt som jag trott – hoppats på – att det skulle vara.

Det som förvånade mig, det var att det var han som gjort det. Inte jag. Jag visste inte vad det betydde, och ärligt talat så kunde jag inte riktigt bry mig heller.

Han drog sig undan efter vad som kändes som bara ett par korta sekunder, samtidigt som det känts som om det gått en evighet. ”F-förlåt, jag...”, mumlade han fram, rodnade. ”Jag... j-jag vet inte...”

Jag skakade lätt på huvudet, tog hans ansikte mellan mina händer och kysste honom. Han satt alldeles stilla en kort stund, verkade inte ens andas, innan han besvarade kyssen och gjorde mig till den lyckligaste människan i hela jävla världen. Jag lät en hand smita in under hans tröja och smekte honom lätt över magen, vilket fick honom att dra efter andan. Jag visste att jag var tvungen att ta det försiktigt, fick inte skrämma bort honom, för det märktes att han var ovan. Kanske visste han inte vad han tyckte om hela situationen heller, och det var okej. Jag älskade det i alla fall.

Förvåningen när han föll baklänges, drog mig med sig och började dra i min tröja var stor och det kanske märktes på mig, eftersom han flinade. ”Vad?”
”Inget, jag...” Jag satte mig upp och bara såg ner på honom. Så satans jävla vacker. ”Jag trodde inte...”

Han skrattade till och drog ner mig igen, kysste mig ivrigt. ”Håll käften ett tag nu, will ya?”

Som om jag skulle kunna protestera. Jag satte mig upp igen, den här gången för att dra av tröjan. Han satte sig också upp och gjorde precis samma sak innan han trasslade in händerna i mitt hår och drog med mig ner igen. Han var så nära, så fruktansvärt nära, och jag fick röra vid honom.

Av ren nyfikenhet över hur långt han skulle kunna tänkas gå drog jag händerna långsamt nerför hans kropp för att låta dem smita in i hans byxor. Han drog efter andan, stönade lågt när jag började kyssa hans hals. Jag fortsatte ner över hans bröstkorg när han inte verkade protestera. Om jag hade vetat att det här var vad som skulle hända när han kom genom dörren hade jag nog inte kunnat hålla händerna borta – kanske hade vi inte ens börjat kolla på någon film alls, utan hoppat direkt till det här. Det hade varit trevligt, även om det var trevligt att bara vara med honom också.

Utan att tänka efter knäppte jag snabbt upp byxknappen och drog ner gylfen så långsamt jag kunde med tänderna. Billie var ett väldigt roligt experiment, för trots allt var det här det sista jag förväntat mig skulle hända, och nu hände det. Han verkade tycka väldigt mycket om det, med tanke på hur han rörde höfterna mot mig, hans stön.

Han stönade en hel del, sa mitt namn (vilket var det sexigaste jag varit med om) medan jag höll på med hans byxor, försökte få av honom dem. Jag lekte med tungan på hans mage och drog mig sakta neråt, vilket verkade driva honom till vansinne.

”Sluta retaaaaas”, stötte han fram med händerna i mitt hår. Det märktes att han försökte att inte röra sig så mycket, få mig att tro att det inte var så stor deal egentligen, men jag visste hur mycket han ville ha det. Det var sånt man kände på sig, helt enkelt.

Nej, han skulle nog få be lite mer innan jag skulle ge upp. Jag hade väntat för länge på det här för att inte njuta över hur mycket kontroll jag hade över honom just då. Därför lät jag tungan följa linningen på hans boxers, hade händerna på hans höfter för att kunna hålla honom stilla. Han tog tag i en kudde och tryckte den över ansiktet, skrek – jag vet inte om det var av frustration eller av lust, men det var sexigt vilket fall som helst.

Damn, those hips...

Hur jag hamnade under honom var ett mysterium, ett väldig trevligt sådant. Någon som inte behövde funderas på. Billie kysste mig nästan våldsamt, bet mig i underläppen samtidigt som han knäppte upp mina jeans och lyckades få av dem. Hans händer smög in i mina boxers och jag slutade andas, rev honom högst antagligen på ryggen. Ganska mycket, dessutom. Well, han fick skylla sig själv.

Tiden blev till något suddigt, abstrakt, och jag hade aldrig någonsin brytt mig mindre om det. Allt som existerade var Billie och den där överlyckliga känslan som kändes från topp till tå. Billie med sin perfekta kropp, perfekta läppar, och åh herregud hans tunga. Jag visste inte vem som lärt honom allt han gjorde, eller om han bara improviserade – det spelade ingen roll; han gjorde det, och han gjorde det bra. Det räckte att veta bara det lilla, att det var bra.

”Du får inte knuffa till mig nu, för ramlar jag ner på golvet är du dödens”, muttrade Billie mot min hals och gled ner från mig, knuffade in mig mot ryggstödet på soffan. Han flinade och kysste mig lätt på kinden.

Jag kunde inte göra så mycket annat än att le, för jag befann mig inte i mitt vardagsrum. Nej, jag var inlåst i mitt huvud bland alla mysiga nya minnen. Det gjorde inget att han nyss mordhotat mig (typ-ish), men jag fick lust att bara peta på honom med höften för att se om han skulle ramla. Nu hade han tur att jag tyckte det var så mysigt att ligga där, alldeles nära honom, för då ville jag inte att han skulle försvinna. Aldrig. Han kunde få stanna med mig för alltid.

”Vet du om att du är helt sjukt jävla... liksom... jag vet inte, perfekt?”
Han skrattade till. ”Klart jag är. För vet du vad? Det finns en sak som du inte vet än, men som jag vet. Vill du höra?” Han lutade sig fram och nafsade mig i örsnibben, lade en arm om mig och tryckte mig intill sig. ”Baby, du drömmer bara.”

Han kysste mig samtidigt som jag fick ett slag i ansiktet. ”Men vakna för faaaaaaaaan!” Jag vaknade till och såg chockat på Billie som satt på min mage. Det verkade som om han sken upp när han såg att jag öppnat ögonen och han sänkte kudden han högst antagligen suttit och slagit mig med. ”Fuck you, du bara somnade och tog över hela soffjäveln.”
”Förlåt...”, mumlade jag och satte mig upp, puttade bort honom från mig. Han hade inte behövt väcka mig sådär, tyckte jag. Det var bara elakt.

”Anyway, jag vill nog inte veta vad du drömde. Eller ja, jag antar att du drömde något väldigt trevligt eftersom du stönade en hel del.”
Åh baby, du skulle bara veta... ”Nej, det vill du verkligen inte.”