Give me blood meow

Började helt randomly tänka på den låten... Hum.

I alla fall, jag måste berätta en sak. Det är såhär, att KPwebben ska ändras så att man inte kan vara medlem, utan det är som en helt vanlig spelsajt med artiklar och så vidare.

(Nej, jag förstår verkligen inte vad de vinner på de här eller hur fan de kom på idén - de förlorar ju bara pengar på att flera kommer sluta prenumerera?)
Så, i alla fall, det betyder att jag kommer börja lägga upp en novell här, som är en fortsättning på andra noveller. Det kanske finns någon som läser den här bloggen som eventuellt inte är medlem på KPwebben, eller har följt de novellerna - vad vet jag? - så det kanske kommer bli lite förvirrande.

Det är bara för att jag, igår faktiskt, började lägga upp den novellen på KPwebben och vet redan nu att den inte kommer bli klar på en månad.

Jag kan förklara lite, och funderar på om jag, under tiden som jag skriver denna, ska skriva en remake på den första delen i novellserien, typ. Så att man sakta men säkert kommer förstå något.

Billie - 1: En mobbad kille med trasslig bakgrund och trasig familj (kan man ju säga...). 2: Hur fan gör man när man blir kär i ens bästa kompis flickvän? Det kan man ju undra sig när ens kompis är extremt överbeskyddande...

Nellie - 1: Vart går gränsen till att bli psykiskt störd - när man älskar sin kusin lite mer än vanligt eller när denne älskar en tillbaka? 2: Hur man hanterar att någon i ens närhet dör utan att man ens vet varför.

Ryden - 1: Trasig kille som måste hitta tillbaka till sig själv. Det är inte det enklaste i hela världen, särskilt inte när man misstänker att ens pappa på något sätt hemsöker en och man drömmer mardrömmar varje natt. 2: Det där med kärlek är nog det knepigaste i hela världen - särskilt när den man älskar inte kan hålla sig till en person i taget...

Damon - 1: Just när man trodde att man visste vem man var gick man och blev homosexuell. Perfekt va? 2: Just when you thought life couldn't get worse...

Den här, om Pierre, kommer i stort sett vara en fortsättning med anknytning till båda om Damon och sista Ryden (+ Rydens spinoff), men allt kommer få en förklaring och så vidare.

Så, jag hoppas att det hjälpte lite, i alla fall.

Mamma skrev en sak till chefredaktören som var så jävla sann. Hon skrev om mig. Nu kommer jag inte ihåg ordagrant, men hon skrev något i stil med att utan KPwebben hade jag inte varit den jag är idag. Jag hade inte utvecklat mitt intresse för att skriva om inte Novell- och Rollspelsforumet funnits, hade inte varit så självsäker och vetat vem jag var om det inte varit för sajten.

Det är ju sant. Man lär sig mycket och jag lärde mig att vara mig själv. KPwebben har alltid funnits där för mig, till exempel när jag haft problem jag inte kunnat prata med någon vuxen om, eller inte klarat matteläxan, eller velat ha hjälp med något jag skrivit.

KPwebbare är underbara personer, även om vissa drygar lite. Jag vet att det antagligen bara är via internet de håller på så (de flesta i alla fall), så därför bryr jag mig inte.

Ingen är riktigt sig själv vid internet. Inte ens jag.